Att leva i två världar

19 januari, 2021

Jag kommer ihåg för några år sen att ett av mina stora problem, eller en av mina svårigheter som jag hakat upp mig på var hur jag skulle kunna leva med ena foten i det andliga och ena foten i det vanliga samhället. Och jag kommer ihåg att det var flera i min bekantskapskrets som funderade kring samma sak.

Jag tänkte: Varför kan jag inte få vara heltidsprästinna? Varför måste jag jobba på ett jobb som inte gör mig glad? Hur ska jag kunna kombinera det här och må bra i det.

Jag kom på det häromdagen eftersom jag nu gör just det. Jag lever med en fot i varje värld, eller snarare båda i båda. Jag vet inte riktigt när det hände, eller hur, även om jag vet att jag gått igenom en stor förändring i år energimässigt.

Det som jag vet är skillnaden mot för några år sen är att jag landat mer i mig själv. Att min roll som Prästinna i den vanliga världen blivit tydligare. Roll, låter fel. Men du vet vad jag menar. Att leva som Prästinna, som mig, som den jag är överallt.
Det är liksom vem jag är utan att jag behöver prata om det. Mitt andliga arbete, mitt inre arbete går först.

Och hur kan det gå först?

Jo, eftersom ALLT jag möter i mitt dagliga liv är något jag kan använda i min utveckling. Hur jag hanterar motgångar, hur jag hanterar människor som irriterar mig, hur jag är som mamma, hur jag kan möta min ångest och oro, hur jag hanterar det jag möter på min arbetsplats. Och allt det hjälper mig att utvecklas. Och det gör livet så mycket spännande och rikt. Och det har hjälpt mig att landa.

När jag vet att allt jag möter är ett tillfälle för mig att lära mig mer om mig själv. Att utforska mina reaktioner. Ibland reagerar jag på sätt som jag kanske inte tycker är de bästa, men det är så det är. Jag är människa. Trötthet påverkar, ångest påverkar, sorg påverkar.

Men det här medvetenheten är underbar. Till och med när jag reagerar på saker jag borde hantera annorlunda kan jag se på det utifrån. Sen kommer nästa steg, när jag ska hantera hur jag agerade, att andas igenom det och se varför eller bara acceptera.

Acceptans är inte lätt, men vi kan öva upp det. Att acceptera nuet. Att finna styrka i det så att jag kan lära mig mer, välja hur jag agerar och reagerar.

Mina bästa verktyg är meditation, att använda varje stund för min utveckling, reflektion och att hålla eller vara med i ceremoni.

Omfamna allt.

Du kanske också tycker om…

Mitt andliga arbete och livet

Mitt andliga arbete och livet

Jag lyssnade på en podd för ett tag sen. Och där pratade de om att när vi blir äldre så lär vi oss att inte reagera så...