Mindfulness utan kärlek?

4 december, 2020

Jag har jobbat personligen med mindfulness/medveten närvaro i över 10 år och älskar det! Det är verkligen något som har förändrat mitt liv.

Men jag kan tycka att mindfulness har blivit så sterilt i vår värld. Det är som om det är mer värt om en läkare leder en andningsövning än om jag, en oorganiserad hippie-Prästinna gör det.

Det känns ibland som om mindfulness fått göras om för att bli accepterat i vårt samhälle. För ingen vill väl veta av nåt flum heller? Men mindfulness är inte flum. Det är det naturliga tillståndet av medveten närvaro. Medvetna val. Medvetenhet i våra dagliga liv. Det handlar inte bara om de 60 minuter i veckan man är på kursen. Det handlar inte bara om de 20 minuter man gör en kroppsskanning. Den riktiga utmaningen är när vi ska ta med oss det vi lärt oss, vår medvetenhet, ut i vårt vanliga liv.

Det är inte lätt.

Om man bara ser det som en kurs i stresshantering (vilket också är fantastiskt såklart), men inte tar med kärleken så missar man det stora. Att landa i sig själv är att öppna sig för nuet, för livets mirakel, för vår egen unika upplevelse och för kärleken som är grunden till allt. När vi landat i oss själva kan vi känna den kraften.

Jag kan hålla en vanlig 8-veckors MBSR kurs om jag vill, men jag har inte velat eftersom jag vill ge så mycket mer. Kanske tänker jag fel. Men jag vill att mindfulness ska handla just om medvetenhet, och det ska handla om en nyfikenhet för förändring och utveckling, om kärlek till det omkring oss och till oss själva och hur vi tar med oss det i varje sekund i vårt dagliga liv. Det är utmaningen. Det är så spännande. Det är sann magi.

Du kanske också tycker om…

Att leva i två världar

Att leva i två världar

Jag kommer ihåg för några år sen att ett av mina stora problem, eller en av mina svårigheter som jag hakat upp mig på...

Vilken väg vill du gå?

Vilken väg vill du gå?

Jag vet inte hur det är med dig, men jag känner att det ibland är svårt att ge mig tid att sakta ner. Jag kan behöva...